LARS  OLE   HAFSMO

// kompass // det ritades för mig en gång en karta / av mor och far och lärare och präst / sen drog jag iväg med den och en kompass i soluppgången / med sommarvind i ryggen imot väst / och kartan, sa dom, skulle visa vägen genom livet / sen vinkade dom farväl / men kartan stämde dåligt med terrängen / och kompassen som dom gav mig visade fel / och floderna dom förde ej till hav / och vägarna dom ledde ej till rom / och lyckliga gatan fanns ej kvar / och källan i oasen den var tom / det ritades för mig en gång en karta / måhända höll jag i den upp och ner / och nålen i kompassen kanske pekade mot norr / måhända var det jag som tittade fel / ibland kan det vara svårt att säga / om solen står i öster eller väst / ibland kan min visserligen undra / om far eller mor visste bäst / och floderna dom förde ej till hav / och vägarna dom ledde ej till rom / och lyckliga gatan fanns ej kvar / och källan i oasen den var tom / det ritades för mig en gång en karta / jag borde kanske gett den mina barn / men kartan brändes upp i en brasa / som värmde mina trötta kalla ben / i elden såg jag floder så vida / i röken såg jag vägarna mot rom / och askan var från lyckliga gatan / och sången skall jag ge till alla dom / som tror att floder ej tar dig till hav / att vägar ej leder till rom / att lyckliga gator ej finns kvar / och att en källa i oasen kan vara tom / har någon en karta /                                                                     // ?